Sport, sport, sport

En helg av sport, sport och åter sport är över. De man brydde sig mest om föll medan de man knappt visste om att man brydde sig om gick och vann.

Modo, som man återigen släpade sig ner till Swedbank Arena för att se gjorde i mina ögon en helt godkänd match. Dock har man sjukt svårt att göra mål och det blir inte bättre när Henriksson i Linköpings mål storspelar. Faktiskt var Svartvadet och Salle två av Modos bästa spelare. Tommy Wargh, som jag verkligen fått upp ögonen för spelar med ett mycket stort lugn. Han är viktig för Modo. Hoppas bara de inte tappar honom till Skellefteå eller nått sånt.

Svenska Handsbollslandslaget gjorde ingen, som inte dricker rödvin, äter brieost och lyssnar på Edith Piaf dagligen, glad. När Arrenius inte spände käken, Oscar Carlen fick spela så lite som möjligt och våra målvakter betedde sig åter som vanliga målvakter så gick det inte. Konstigt. Men vi har många roliga år framför oss med de här grabbarna. Helt klart.

Då är det ju tur att bandyspelarna äntligen vann mot Ryssland. Men bryr jag mig egentligen? Är bandy en sak som jag i överhuvudtaget kan något om? Klappar hjärtat när de blå-gula åker runt och vispar till den lilla orangea bollen. Detta leder mig fram till dagens fråga:

-          Är jag insatt i sport fortfarande eller är jag nu insatt i fotboll och hockey endast?

Tydligen är Sverige rätt vassa på skidåkning och skitskytte. Jag kan knappt nått. Ferry håller på och någon ACO som var gravid. Kalla heter en tjej från Tärendö (alias ”The place where memories go to die in a pool of alcohol”). Hon har Sveriges sämsta immunförsvar. Där slutar det.

Bandy? Patrik Nilsson är en vass målgörare. Innebandy? Henke Larsson heter den största profilen och Finland vann finalen för en gångs skull.

Friidrott? Kluft håller inte på med det hon är bäst på. Kallur springer in i häckar och gråter när hon inte gör det. Holm har lagt av. Sjöberg med. Har vi några stjärnor? Kanske fler än Kluft som håller på med den sport de inte bäst i?

Nä, det är nog bara att inse att man har kört in sig på fotboll, och i viss mån ishockey. Inget fel med att veta mycket om de sporterna, men jag måste nog se på mig själv lite annorlunda framför Sportspegeln framöver. Kanske inte vara lika självsäker på sportfrågorna i Trivial Pursuit.

Slutligen, till alla Tottenham supportrar (far): Allt annat i livet måste ju kännas enkelt när att vara Spurs-supporter. I jämförelse är ju allt ljust och glatt. Tänk på det. Och tänk på mig. Det kan ju vara sol och vackert väder ett helt år och allt jag kommer tänka är "det är inte lika bra som när United vann Dubbeln".

Och om ni fortfarande behöver muntras upp så lyssna till Martin Sexton - ”Diner” eller The Polyphonic Spree – ”Light and Day”. Det är OMÖJLIGT att inte bli lite gladare av de sex minuterna med musik.

.